Livs Ändrande Dilema
Hejsan hejsan igen då!
Ja, men så jag kan väll börja med att visa er en lien god bild på mat, haha. Jag menar vem tycker inte om det ;)
Nä, men seriöst asså, här är pankakor igen, protein pankakor, men grekisk yoghurt, päron och lite flinger. Caffe också så klart. PLUS alla mina plugg saker som ni kan se.
Japp, siter fortfarande och pluggar för proven snart. Men jag ska vara helt ärlig så har jag inte gjort i närheten så myckt som jag skulle ha haft. Jag kan inte tänka på andra saker. Jag kan inte änns såva på kvällarna för att jag tänker så mycket på att göra min egna business och göra det jag vill. Grejen är ju bara attt jag är räd.
Jag är rädd att bråka med mina föräldrar, att dem inte kommer att tycka om det, supporta mig och eller att jag inte lyckas och så säjer dem "vad var det jag sa", dem orden är värkligen mardröms ord för mig.
Även fast, jag egentligen har en jätte stark plan (tycker jag iallafall) så vet an ju aldrig vad som kommer a tt hända. Men jag skänner att det finns mer för ig änn att plugga på universitet. JAG VILL VARA EN ENTREPENEUR asså jag vet inte helt och hållet om jag kan se mig skjälv som en anstäld person.
Just nu är jag 21 år, och om 3 år så kommer jag gå ut universitetet, jag måste leta efter job och kommer att hamna längst ner på jobbet, även fast jag har en degree. Men hadde jag börjat NU, med det jag älskar och kan itne slute tänka på varje dag. Någonting som jag älskar så mycket och kan se mig själv värkligen göra rästn av mitt liv och ger gärnet, så om 3 år kommer jag säkert kunna tjäna lika mycket som ett jab jag kan få när jag kommer ut ur universitetet, fast med någonting som jag absolut älskar och är glad med varje dag. Jag kan till och med tjäna mer. Jag har en sådan fire i mig, specielt nu när mina föräldrar säjer "nej" och att jag inte kommer kunna göra det. Det gör att jag vara vill det mera. För att visa dem att jag kan och föra att jag vet att det är rätt för mig.
Pluggandet, är inte fokuserat som det ska. Utan jag baar drömer bort att kunna hjälpa och motivera, inspirera folk och förändra deras liv. MEn jag älskar mina föräldrar SÅ ndera mycket att jag inte vill göra dem besvikna samtidigt. fast det är ju MITT liv och jag är 21, så jag borde kunna välja helt skjälv. Jag är bara rädd av failure, det värsta man kan vara. Fast igentligen har jag redan gjort det med att jag inte klarade 3 tentor som jag nu pluggar för.
Undrar om detta är en sign som jag åste lyssna på, eller bara mina tankar. Jag skänner att vilken det änn är så skäns det som ajg är destended att göra det andra föra tt jag är alltid dragen till dem tankarna. Jag menar även när jag såver ju!!
